En makalös täthet

Just nu sitter jag på Narita Airport i Tokyo. Jag har varit här för att berätta om kommunens arbete med slutförvarsprojektet. Inbjudare har varit Ministry of Industry and Trade i Japan, som brottas med frågan om hur Japan ska hantera de stora mängder använt kärnbränsle som finns här. Tillsammans med representanter för Oskarshamns kommun och SKB AB har jag informerat om hur vi hanterat frågan lokalt i vår kommun. Det är oerhört spännande att konfronteras med nyfikenheten på hur vi arbetat med frågan. Det tvingar mig att tänka efter och fundera på hur vi jobbat med frågan. Förankring och information, är som vanligt nyckelord för ett framgångsrikt arbete. Eftertanke när det gäller likheter och olikheter mellan våra respektive länder, blir naturligtvis oundvikliga , såsom;

• Efter resan ut till flygplatsen, som går igenom många mil av oavbrutet stadslandskap i världens strörsta stad (40 m med förstäder), så slår det mig, att antagligen har vi rest över en yta som sammanvägt kanske har större BNP än hela Sverige.
• Japans 130 m innevånare bor på 10% av ytan i ett land som är mindre än Sveriges. Resten dvs. 90% är otillgängligt pga. många branta och höga berg. Vilken organisation det krävs för att tillsammans kunna leva så trångt. Vänlighet och gästfrihet, organisation och lojalitet krävs antagligen i allt väsentligt för att kunna få det hela att fungera.
• Japanskt kosthåll måste vara väldigt nyttigt. Varje mål består av superba råvaror, nästan uteslutande baserade på havets läckerheter. De enda kolhydrater som serveras, är egentligen ris och nudlar. Inget bröd, inga sötsaker, lite kött och kyckling, mycket sjögrässmak i nästan allt. Subtila smakupplevelser utan några som helst överdrifter. Det mest exotiska har nog varit sk. blåsfisk som är så giftig att den som hanterar fisken måste ha en särskild licens. Fler än tio personer dör årligen av denna fisk vilken serverades rå och mycket tunt skivad. Mums!
• För att kunna arbeta med en svårt och kontroversiellt projekt som förvar av använt kärnbränsle, måste man ha förtroende för varandra. I Japan saknas just nu detta förtroende och det kommer sannolikt att ta tid innan ett sådant etableras. För närvarande försöker man få samarbete med kommuner och dess innevånare i denna fråga, bland anat genom tv-reklam!!?? Förefaller absurt i mina ögon.

Ja detta var några intryck från ett kort nedslag i ett annorlunda, men ändå så likt land. Jag var här 1984 och mycket kändes likt. Jag hoppas att kunna åka hit igen!

Syonara!

"Östhammar - rätt in i framtiden"

För några dagar sedan hade jag förmånen att få lyssna till ett föredrag av en person vid namn Micael Sandberg. Undertecknad hade bjudit in honom för att inspirera kommunens förvaltningschefer átt tänka i lite nya banor. Det finns alltid ett stort behov av att orientera sig i omvärlden och få tanka nytt. Tillsammans med våra förtroendevalda och tjänstemän behöver vi då och då få igång de "grå". De vardagliga arbetsuppgifterna tenderar alltid att sluka all uppmärksamhet. Att utvecklas strategiskt är livsviktigt, både som yrkesperson och kommun. Sandbergs resonemang utspann sig kring följande trådar:

• Östhammars kommun (ÖK) utvecklas endast om Uppsala tillåts - eller snarare tillåter sig - att utvecklas. Ua tappar hela tiden mark, relativt Stockholmsområdet. Ua måste akapa tätare miljöer med högre ekonomisk bärkraft.
• Ua har i dag en slags offentlig bruksanda som inte tillåter en dynamisk utveckling. Vi i Ök måste på alla sätt "heja på" en kraftfull utveckling i Ua. Framtidens utveckling sker inte i produktionsdrivna ekonomiska system, utan i tjänsterelaterade dito. Ekonomisk och fysisk täthet skapar goda miljöer för möten. Möten av olika slag skapar mer service och tjänster.
• En kraftfull utveckling i Ua spiller över på Ök och då kan vi få en kraftfull utveckling. En liknande relation mellan Ua och Stockholm, spiller även över på Ua och därmed Östhammar.

Sålunda; för att utveckla Ök på ett positivt sätt måste vi som kommun arbeta mycket handfast med integrationen av hela vår kommun med regionens infrastruktur och kollektivtrafik. Om Du vill läsa mer om dessa tankar, se gärna tidigare blogginlägg.

Sammanfattningsvis, ett intressant och givande föredrag som kickade igång en hel del funderingar och tankeutbyten för deltagarna.

För övrigt anser jag att det borde bli soligare väder!

Viljan att möta framtidens utmaningar

Östhammars kommun har föreslagits medfinansiera anläggandet av två nya järnvägspår på hela sträckan Tomteboda – Stockholm södra den s.k. Citybanan. Utbyggnaden av Citybanan är nödvändig för att utveckla hela Mälardalens kollektivtrafiksystem, då den nuvarande kapaciteten är alltför låg. Citybanan har länge utgjort en flaskhals för att kunna öka den spårbundna trafiken genom Stockholm, för att utveckla vår gemensamma storregionala arbetsmarknad. Hela projektet beräknas kosta svindlande 17 miljarder kronor. Projektet finansieras av staten med 13 md, Stockholmsregionen 2 md och 2 md av ett åttiotal omgivande kommuner och landsting, däribland Östhammars kommun med 12 miljoner. Statens motprestation, när regionen ställer upp med medfinansiering, är bland annat att bygga ett dubbelspår mellan Tomteboda och Kalhäll, samt att investera i en järnvägstunnel med dubbelspår under Gamla Uppsala, allt syftande till ökad kapacitet och framkomlighet. Staten har ett huvudansvar att finansiera infrastrukturs-uppbyggnaden i Sverige. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt för kommuner och regioner att medverka vid vissa specifika satsningar som gynnar kommunens och regionens utveckling.

Östhammars kommun har åtagit sig att medverka i finansieringen av upprustningen av järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn då nyttan för kommunen och näringslivet är stor. Det nya signalsystem som ska införas med början år 2012 möjliggör även persontrafik på denna järnvägssträcka. Kommunen bör även åta sig att medfinansiera Citybanan då den på ett positivt sätt bidrar till att förbättra den spårbundna trafiken i vårt län och på sikt även i vår kommun. Det kommer alltså att bli möjligt för fler kommuninnevånare att dra nytta av Citybanans positiva effekter genom en möjlig kommande persontrafik.
Östhammars kommun har även tidigare medfinansierat statliga vägsatsningar genom besluten om förskottering av nybyggnation av väg 292 Hargshamn – Gimo, samt ombyggnationen väg 288 Jälla – Hov. Det avgörande för Östhammars kommun har varit och kommer att vara den kommunala nyttan av medfinansiering.
Östhammars kommun har länge varit underutvecklat när det gäller infrastruktur. Väg och järnvägsförbindelser måste förbättras. Kommunen har tidigare underlåtit att tillräckligt aktivt driva dessa frågor. Avgörande för framgång är att länets övriga kommuner, landstinget och Regionförbundet är beredda att stödja Östhammars kommun i arbetet. Under senare år har kommunen lyckats få en aktiv hjälp av de tidigare nämnda. Detta har givit resultat: Ombyggnad av väg 288 är högprioriterad i den kommande länstransportplanen och ett genomförandeavtal tecknas snart med bla. Banverket för en genomgripande upprustning av järnvägen Örbyhus-Hargshamn. Ingen av dessa förbättringar kan komma till stånd utan hjälp från länets övriga kommuner och landstinget. När nu kommuner och landsting i vår region önskar vår hjälp, så är det för mig självklart att Östhammars kommun ställer upp.

Det viktigaste argumentet för mig att säga ja till medfinansiering är ändå miljöargumentet. Spårbunden trafik utan kapacitetsproblem, är avgörande för hela vår regions konkurrenskraft. När det nu äntligen finns ett förslag till hur finansieringen för detta ska lösas, är det självklart att säga ja! Det är strutspolitik att stoppa huvudet i sanden och säga nej, med hänvisning till någon typ av princip som just nu verkar passa in i det politiska spelet om makt och inflytande.
En del politiker i Östhammars kommun har signalerat att de tänker säga nej till att medfinansiera Citybaneprojektet. Dessa personer tar på sig ett mycket stort ansvar för att i framtiden ytterligare isolera kommunen från regionen. Jag vill inte att Östhammars kommun ska stå kvar på perrongen när tåget mot framtiden går.

Hur kan man neka någon valfrihet?

Förra veckan genomfördes en historisk debatt i kommunfullmäktige i Östhammar. De förtroendevalda hade en stundtals riktigt bra diskussion om införandet av lagen om valfrihet (LOV) i kommunen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var emot och menar på att all god omsorg endast kan produceras i offentlig regi. V menar till och med att majoriteten i kommunen nu "raserar" allt det goda som byggts upp under åren. Det är en i flera fall klargörande skiljelinje som dras upp mellan oss som vill förändra och mellan de som vill konservera det bestående. Mina skäl att säga ja till LOV är följande:

• Jag tror på en stark och välskött offentlig sektor. Med gemensam och solidarisk finansiering av välfärden, erbjuds vi medborgare högkvalitativa tjänster. Jag avskyr däremot monopol, vare sig de är offentliga eller privata. Det måste vara möjligt att kunna välja utförare med den ena eller den andra inriktningen.
• Genom att skapa konkurrens vässar vi en redan välskött kommunal verksamhet . Nya erbjudanden och utförare kommer att vässa den kommunala verksamheten.
• Kraven på oss politiker att noggrant arbeta med kvalitetsuppföljning kommer att öka. Det ansvaret kommer vi att ta.
• Införandet av LOV är en viktig positiv signal till det lokal näringslivet att det går att konkurrera med god kvalitet och intressanta erbjudanden till brukarna av omsorg.
• Kommunens personal ska kunna ha möjlighet att välja att söka anställning hos andra arbetsgivare och /eller starta egna företag själva eller tillsammans. Då de flesta anställda är kvinnor är det en viktig jämställdhetsfråga att öppna upp detta monopol.

Omröstningen slutade med resultatet 26 för och 22 emot, en seger för en mer dynamisk utveckling i Östhammars kommun.