Vårt land börjar att i allt högre grad fyllas av människor och politiker som endast hänvisar till våra rättigheter och inte våra skyldigheter. Riksdagen stiftar lagar som ger medborgarna rättigheter som kommunerna i de fleta fall ska effektuera. Ibland kommer en påse pengar med och ibland inte, allt upp till den lagstiftande makten att besluta förstås. Detta återspeglas i många enskilda människors syn på vårt gemensamma projekt, i form av samhällsbygget. Att bidra själv blir ofta främmande för många. Det blir det enskilda egna, privata som blir totalt överskuggande för hur många ser på livet. När gamla mamma blir sjuk så ska samhället/kommunen fixa det inte jag. Lite drastisk bild kanske, men det ligger mycket i det tycker jag. Intresset för att bidra till det gemensamma måste också stimuleras genom tydlighet från samhällets sida. Detta gäller inte minst oss politiker som ofta borde ställa frågan till våra väljare: Vad kan Du göra? Vad har Du gjort? Hur skulle Du vilja göra?
Jag hoppas att jag ska bli bättre på det och inte försöka leverera allt på ett fat till de som kräver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar