Så här blev inledningen från mig till årets budgetdebatt: Fortsätter finanskrisen i Europa och världen? Ja det är frågan som många bedömare ställer sig. Ända sedan 2008 har världen skakats av finansiella chockvågor av olika slag. Nu senast ramlade USA – världens största ekonomi – över det så kallade budgetstupet, vilket fick till följd att staten inställde betalningarna under två veckor. Förutom den partipolitiska låsningen kring budgetbeslutet, fanns en helt annan orsak till haveriet: Det enorma budgetunderskott som landet finansierat år ut och år in med pengar från oljerika stater i mellanöstern samt med det kinesiska handelsöverskottet. Dessa länder har nämligen i huvudsak köpt de amerikanska statsobligationerna. I Europa har skuldkrisen, även den varit märkbar som bekant. Gigantiska budgetunderskott i Grekland, Irland, Spanien, Portugal och i Europas näst största ekonomi Italien har delvis förlamat den ekonomiska utvecklingen i Europa. Hittills har den europeiska centralbanken ECB framför allt med tyska pengar, garanterat valutakursen för Euron, vilket bidragit till en stabilisering av situationen i vår del av världen. Sverige är ett av världens mest exportberoende länder. Om man tog bort exporten skulle BNP falla med 50 procent. Det är också exporten som legat till grund för den välfärd som vi byggt och bygger upp. Detta gör dock Sverige mer känsligt än många andra länder för konjunktursvängningar i viktiga handelsländer. Drygt 56 procent av vår varuexport går till EU-länder. Tyskland, Storbritannien, de övriga nordiska länderna, Frankrike och Italien tillhör de länder som handlar mest av Sverige. USA köper ungefär lika mycket som Storbritannien gör. Hur ekonomin utvecklas i dessa länder är naturligtvis avgörande för svensk export. USA visar svaga tillväxtsiffror och Storbritannien har ännu inte nått upp till BNP-nivåerna innan finanskrisen. Tysklands ekonomi är i grunden stark men dras ner av skuldkrisen i euroländerna och den svaga utvecklingen i USA. Svensk ekonomi har hittills klarat sig bättre än de flesta jämförbara länder. Under de senaste åren har tillväxten i Sverige mattats av och just nu är tillväxten endast ca 0,5% på årsbasis. Östhammars kommun tillhör den mest expansiva delen av Sverige. Stockholms och Uppsala län ökar år från år sin relativa andel av svensk BNP. Det går alltså bra för vår del av landet och Östhammars kommun börjar bli en alltmer integrerad del av denna tillväxtregion. Det finns i dagsläget starkt stöd hos våra grannkommuner, kommunens företag och övriga regionala myndigheter och organisationer för att vi ska kunna utveckla även vår kommuns tillväxtpotential. Då erfordras som bekant än bättre infrastruktur och kollektivtrafik, något som inom några år ser ut att delvis infrias. Vårt enträgna arbete ger resultat och kommer att fortsätta än intensivare framöver. Det går även bra för Östhammars kommun. Den öppna arbetslösheten ligger runt 2%, en siffra som sticker ut i Sverige. För några veckor sedan var det bara fem kommuner som hade lägre arbetslöshet än Östhammars kommun! Det är något att vara genuint glad över och med ett än mer förbättrat samspel med den regionala arbetsmarknaden stor utpendling och inpendling, får vi även bättre förutsättningar att täcka de stora kompetensbehoven i företagen framöver. Aktuell befolkningsstatistik ger ett litet plus, på ca 50 personer, vilket ger oss utrymme att våga skriva upp befolkningsprognosen i långtidsbudgeten för de kommande åren. Östhammars kommun har ett starkt näringsliv med många stora och små välskötta företag. Sysselsättningsgraden är hög, och ungdomar kommer tidigt i i yrkeslivet i vår kommun. En av de största utmaningarna är kompetensbehoven i yrkeslivet. Skolan måste rusta alla barn och unga för att kunna komma in på arbetsmarknaden, trots att kompetensbehoven ökar för varje år. Östhammars kommun leds av en stark majoritet med höga ambitioner. I god samverkan med oppositionen strävar vi på med kommunens bästa för ögonen. Ända sedan kommunen bildades 1973 har det funnits en ibland stark ortsrivalitet som kan ta sig uttryck även i dagsfrågorna. Vår politik strävar efter att få en bra utveckling i hela kommunen, något som jag tycker att vi lyckas bra med. En dynamisk utveckling där landsbygden och de fem tätorterna utvecklas, var och en utifrån sina egna förutsättningar ger Östhammars kommun den speciella profil som vi vill se. Den mycket stora investeringsportfölj som kommunen tillsammans med sina bolag just nu har, kommer att skapa än bättre förutsättningar för den allsidiga utvecklingen som vi vill se. Låt mig ge några exempel på allt som är på gång: Men skolombyggnationerna på Österbyskolan och Frösåkersskolan kommer vi att få 4 stycken toppmoderna högstadier, vård och omsorgsboendet i Östhammar ger äldreomsorgen ändamålsenliga lokaler, planerat nytt huvudbibliotek i Östhammar, återuppbyggd ishall i Gimo, detaljplan för ombyggnad av Tallparksgården, nya anläggningar i hamnen i Hargshamn, nya hyresrätter i Österby och Alunda, nya tomtområden, och nya industriområden ger kommunen en plattfrom för att möta framtiden. Vi känner även en stark draghjälp från den privata sektorn som nu väljer att bygga nya bostäder och gör andra satsningar i vår kommun på ett sätt som vi inte skådat på många år. Hur återspeglas allt detta i det förslag till budget som ligger på kommunfullmäktiges bord idag? Ja låt mig nämna några egna reflektioner: Trots den svaga utvecklingen av skatteunderlaget har kommunstyrelsen valt att prioritera välfärdens centrala delar vård, skola och omsorg. Förslaget innehåller ett generellt påslag om 1 % för all kommunal verksamhet. För BUN och SN föreslås ett påslag om ytterligare 0,5% dvs ytterligare ca fyra miljoner kronor. För den ökade vårdtyngden, mat- och lokalkostnader i SN tillförs ytterligare ca 9 miljoner i ks förslag. BUN tillförs samtidigt 500 tusen för ökade matkostnader. Det blir fortsatt mycket tufft för kommunens ekonomi under år 2014. Löneökningarna ha beräknats till minst 2,6 %, och då huvuddelen av kostnaderna är personalkostnader kommer det fortsatt att krävas rationaliseringar i verksamheten. Det kommer således även fortsättningsvis att kräva ett starkt fokus på administrativa och strukturella förändringar, allt i enlighet med ett beslut som fullmäktige fattade inför 2013. Det föreliggande förslaget till beslut är en mycket expansiv budget vilket gör kommer att bidra till en förbättrad attraktivitet för både inflyttning och företagande. I kommunstyrelsens behandling av budgeten avstod oppositionen från att delta i beslutet. I förra veckan fick vi dock ett förslag från Moderaterna till justeringar i budgetbeslutet. Efter diskussion i majoritetsgruppen vill vi härmed lägga ett tilläggsyrkande till kommunstyrelsens förslag: Dock är detta en finansiellt svag budget som ger ett alltför lågt överskott för att kunna möta osäkerheter inför framtiden. Som jag pekar på förordet till budgeten måste vi arbeta hårt på att klara överskottsmålet. PÅ sikt kommer vi dessutom behöva ett större överskott på kanske tre till 4 % för att fortsatt orka med att utveckla Östhammars kommun på ett hållbart sätt.

Jag är besviken och arg

Kära läsare, det är tyvärr alltför sällan som jag skriver på min blogg. Men idag känner jag mig allt för provocerad för att låta bli. Så trots att det är ledighetstid just nu och jag borde låta politiken vila, så känner jag mig ändå kallad att skriva dessa rader. För Dig som läser detta och inte är intresserad av lokala frågor i Östhammars kommun, kanske jag ska avge en tidig varning om innehållet: Det handlar om en lokal kommunpolitisk fråga! Trots allt kan den ha viss allmängiltighet det får Du själv avgöra. Nu till saken: I februari månad råkade kommunen ut för en stor olycka. En ishall i Gimo rasade ihop, inte på grund av för mycket snö på taket, utan på grund av ett konstaterrat konstruktionsfel. Som tur var så skadades ingen person, men de materiella skadorna blev omfattande. Hallen ägs av kommunen och används framför allt för ishockey. Trots att byggnaden var väl försäkrad, beslutade försäkringsbolaget att inte ersätta kommunen för raset. Konstruktionsfelet var avgörande för att inte betala ut ersättningen, något som intygats även av oberoende analyser. Att återuppbygga hallen inklusive säkring av restvärden beräknades kosta ca femton miljoner kronor. I samband med en återuppbyggnad bör man samtidigt passa på att genomföra energiförbättrande åtgärder för ytterligare åtta miljoner. En helt ny motsvarande hall kostnadsberäknas till ca 35 – 40 miljoner kronor. Efter beredning togs ett beslut i kommunfullmäktige i juni om ett tillägg till investeringsbudgeten på 23 miljoner. Sammantaget ökar årskostnaden i driftsbudgeten ca 1,3 miljoner per år, en ansenlig summa som kommer idrotten och kommunen till godo. Detta om bakgrunden och nu till själva beslutsprocessen. Under hela beredningsprocessen fram till beslutet, har det funnits en stor oro hos de aktiva i ishockeyföreningen om att olyckan ska skada den värdefulla barn och ungdomsverksamheten som sker i Gimo. Ishockeyn bärs upp av ett stort intresse och ideellt arbete, samt en lång tradition vilket som i hög grad bidrar till att skapa ett bättre socialt sammanhang för hela kommunen. I Östhammars tätort finns även där en värdefull hockeyverksamhet som även den bidrar positivt till föreningslivet och samhörigheten. Intresset är alltid en färskvara när man arbetar med unga och det gäller att hålla igång träning och spelaktiviteter. Oron för en fördröjning har dock inte hindrat en omsorgsfull beredning av ärendet i fritidsnämnd och kommunstyrelse, för ett slutligt beslut i kommunfullmäktige. Under beredningen av ärendet har Miljöpartiet var kritiska till en återuppbyggnad. Detta har varit baserat på en kritik av att stödet till pojkidrotten och flickidrotten är väldigt ojämlik. Där kan Mp ha en poäng, men knappast i ett läge när en ishall störtat samman och det gäller att ta tillvara både verksamhet och restvärden. För mig framstår det som klart att Mp inte velat ha en återuppbyggd ishall i Gimo. Jag har stor respekt för en sådan åsikt, även om jag inte delar den. Det som jag däremot inte har respekt för är att Miljöpartiet – och även en majoritet av Moderaternas kommunfullmäktigegrupp – inte öppet säger nej till återuppbyggnaden. I stället försöker man att mörka denna sin åsikt genom att i kommunfullmäktige kräva återremiss, ivrigt understödda av M-gruppen. Så det senaste i detta krumbuktande: Miljöpartiet genom Paul Eskilsson överklagar beslutet om finansiering av återuppbyggnaden av ishallen. Miljöpartiet konstruerar i sin skrivelse några juridiska spetsfundigheter om jäv och brist på likabehandling av kommuninnevånare. Förutom att det fortfarande är lika fegt av Mp att inte kräva att hallen inte återuppbyggs så är det dessutom flera rena faktafel i överklagandet. Se länken till artikel i Uppsala Nya Tidning http://www.unt.se/osthammar/beslut-om-ny-ishall-overklagas-2513123.aspx Risken att återuppbyggnad och återstart av verksamheten nu försenas ordentligt är uppenbar. Det vore mycket renhårigare av Mp och de politiker som uppenbarligen är emot en återuppbyggnad att träda fram och spela med öppna kort. Det svaga ledarskapet och fegspelet från Miljöpartiet och deras anhängare i denna sakfråga, gynnar bara bypolitik och politikerförakt. Det är detta agerande som gjort mig och många andra besvikna och arg. Min egen förhoppning är nu att Mp drar tillbaka sitt överklagande så att upphandling och byggnation kan komma igång snarast. Allt för att de demokratiskt fattade besluten genomförs. En fråga som inte jag kan låta bli att ställa mig är: Hur hade Mp och framför allt den Moderata gruppen under ledning av Anna-Lena Söderblom (ordförande i Östhammars sportklubb) agerat om olyckan hade inträffat i Östhammar?

Apropå ett omdiskuterat idéprogram

Det är alldeles väldigt, vilken mediahype det blivit omkring förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Under 2011 och 2012 arbetade M och S fram var sina idéprogram. Socialdemokraternas största bedrift i sammanhanget var enligt media att man lyckades varumärkesskydda begreppet ”den nordiska modellen”, till stor nesa för Moderaterna. Vem minns över huvud taget något av den debatt som borde ha förts, inte minst i media. Den aktuella mediadebatten visar att Centerpartiets idéprogramsförslag är intressant och utmanande. Dessutom är det tydligt att vårt parti är relevant för många människor i Sverige både inom och utom partiet. Jag är fascinerad över den enorma uppmärksamhet detta väckt. Det finns onekligen en hel del ganska provocerande skrivningar i förslaget jag uppfattar som stolligheter. När man lyssnar på programgruppens ordförande Per Ankersjö i dagens lördagsintervju i P1, så kan jag ha större förståelse för idén bakom provokationerna. PA är i intervjun mycket tydlig med vad han och gruppen velat åstadkomma; att få igång en debatta om de långsiktiga målsättningarna och idéerna i Centerpartiet. Lyssna gärna på följande länk. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4381&artikel=5402526 Jag tänker här själv kommentera några av mina tankar om programmets innehåll. Håll till godo: • Till stora delar är innehållet i programmet bra och bidrar till att mejsla ut en framtidsinriktad politik för framtiden. Centerpartiet har alltid stått på den enskildes sida, mot onödig centralmakt och överhet. Vi har en stark tradition ända sedan partiet bildades 1912 av att värna frihet för den enskilda människan och rätten att fatta egna beslut så långt möjligt. I vårt parti finns även en övertygelse om att värna välfärden för alla medborgare och för att vi på olika sätt bland annat via skatter, ska bidra till en stark grundtrygghet för alla. Frihet är viktigt för individen, men ansvar för det gemensamma är lika viktigt för ett framgångsrikt Sverige. Idéprogrammet betonar även den avgörande betydelsen av ett starkt samarbete med den ideella och privata sektorn för att framgångsrikt kunna lösa välfärdsuppdraget. • I programmet saknas dock en tydlig bild av hur en grundtrygghet bör se ut. Det är ett mycket tveksamt förslag att grundtryggheten ska se olika ut i olika kommuner och regioner. En av nationalstatens viktigaste funktioner är att garantera likvärdighet för medborgarna. Inte minst ur ett landsbygdsperspektiv måste detta uppfyllas. Staten ska blanda sig i hur välfärdsuppdraget löses genom relevant lagstiftning. Statlig styrning genom lagar och regler, ska garantera offentlig service för hela vårt land. Programmet ifrågasätter en del av den statliga styrningen, vilket i sig är angeläget. Kärnan i förslaget är den enskildes rätt att välja mer själv, vilket är alldeles utmärkt. Men det gemensamma ansvaret måste betonas tydligare. • Visionen om en allt större öppenhet mot omvärlden är verkligen värd att bejaka. Under de senaste åren har Sverigedemokraterna tillåtits att sätta agendan i dessa frågor. Det är viktigt med ökad rörlighet för kapital,varor, tjänster och människor. En ökad globalisering bidrar starkt till att lyfta människor ur fattigdom i utvecklingsländer. Våra nya svenskar har tillfört oändligt mycket av nya resurser och inte minst nya perspektiv. Att som i programmet föreslå en helt fri och oreglerad invandring är dock realistiskt. Det finns flera anledningar till detta förhållningssätt. Det finns ett starkt samband mellan bra integration och en väl fungerande arbetsmarknad med lägre trösklar för inträde, integration och språkkunskaper. Sverige måste även ha ett mer robust välfärdssystem som klarar dessa påfrestningar. Den tidigare införda möjligheten till arbetskraftsinvandring är positiv och bör behållas. Idéprogrammet pekar dock ut en bra kompassriktning för partiets arbete i dessa frågor. • Programmets avsnitt om miljö och grön tillväxt är bra. Partiprogrammet som som kommer att följa av idéprogrammet måste skapa tydlighet när det gäller hur det ska kosta företag mer att inte tänka på miljön och klimatet. De gröna näringarnas betydelse för klimatomställningen bör betonas tydligare. • Förslaget om ett plattare skattesystem är tveksamt. Det är relevant med en progressivitet i beskattningssystemet. De som tjänar mer bör betala en högre skatteandel än de som tjänar mindre. En viktig drivkraft för att arbetslinjen ska kunna realiseras är att de med de lägsta inkomsterna får minskande skatt. Samtidigt bör pensionerna för de med lägst pension höjas. Det skapar en tydlig rättviseprofil i idéprogrammet, helt i linje med Centerpartiets socialliberala tradition. • Förslaget om privatliv, giftemål och arvsrätt betraktar är rent nonsens. Förslaget är ogenomtänkt och saknar helt barnperpektivet. Att ta bort arvsrätt och tillåta månggifte skulle på ett radikalt sätt försämra skyddet för de mest utsatta. Hela ramverket för familjerätten skulle tas bort och göra barn och makar delvis rättslösa. I intevjun med per Ankersjö pekar han ut detta förslag som en ”indikator” på att ”staten inte ska blanda sig i människors privatliv för mycket”. Han kan ha en viss poäng i detta, men det blir tyvärr ett löjeväckande resultat. • Förslaget om att slopa skolplikten förefaller ogenomtänkt. Även i detta förslag saknas barnperspektivet. Har verkligen programgruppen haft barnens bästa för ögonen? Skolplikten ska självklart finnas kvar och föräldrarna ska få en klarare skyldighet att sörja för att barnen går i skolan.