En glimt fraan Polen

Hej igen
Haer kommer naagra rader fraan Zakopane. Aer haer paa ett vaenortsmoete. Tacka vet jag EU. Ett mycket lovvaert intiativ att moetas saa haer. Vi aer tio kommuner fraan Polen, Finland, Lettland, Estland, Tyskland, Sverige, Slovakien och Belgien. Fyra vuxna och sex ungdomar traeffas foer att laera sig mer om varandra och umgaas. Detta aer verkligen mellanfolkliga foerbindelser paa graesrotsnivaa. Bryssel bidrar till kostnadrna saa att alla ska kunna delta. Idag hoell ungdomarna foeredrag ang. sitt lands plats i det europeiska samarbetet. Kul att se hur olika det tolkades av respektive ort. I kvaell ska vi oevrlaegga om hur samarbetet ska fortsaetta. Troligen blir Oesthammar vaerdland 2009 naer Sverige aer ordfoerandeland.
Tvaerr aer vaedret uselt men i morgon hoppas vi att faa se lite mer av det alpina ladnskapet.

Landsbygdsutveckling II

Nedan finner Du som läser ett pressmeddelande som skickades ut i måndags. Det har varit en intensiv tid av förberedelser innan Östhammarsmajoriteten tog detta beslut. jag känner mig lycklig över att det gicka att realisera. Du som läser får gärna kommentera.Just nu är jag på väg till Polen för en vänortsträff. Jag återkommer med några reflektioner när jag är åter. Vi hörs

----
Den politiska majoriteten i Östhammars kommun bestående av Moderaterna, Borgerligt alternativ, Miljöpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, kommer att föreslå kommunstyrelsen och kommunfullmäktige att besluta att behålla samtliga landsbygdsskolor under mandatperioden. Våra skäl härför är följande:

De två minsta skolorna,i Film och Morkarla,har varit föremål för diskussion om nedläggning under 2008. I Dannemora-Österby-Morkarla-Film området pågår flera mycket viktiga framtidssatsningar. Öppnandet av gruvan i Dannemora under 2008-2009 borgar för ett större intresse för att bosätta sig i bygden.
Landsbygdskolorna är viktiga för landsbygdens utveckling. Den är en mötesplats för bygdens föräldrar och barn, liksom en naturlig arena för utvecklingsfrågor och initiativ av olika slag. Det är angeläget med inflyttning och nybyggnation i hela kommunen, vilket utgör en stark drivkraft för att behålla och utveckla skolorna.

Om beslut fattas av kommunfullmäktige enligt ovan avser vi att:

Finansiera merkostnaderna för att behålla skolorna genom att tillskjuta särskilda strukturmedel. Beslutet kommer inte att gå ut över lärartäthet och kvalitet i skolan.
Inleda en dialog med föräldrar, övriga medborgare, föreningsliv och utvecklingsgrupper i de aktuella områdena, för att öka attraktivitet och därmed inflyttning till landsbygden. Detta kan ske genom enskilda och ideella initiativ för mark/tomtupplåtelser för boende, fritidsaktiviteter mm. Kommunen kommer då att hjälpa till med att utveckla lokala utvecklingsplaner.
Arbeta för att underlätta byggande och boende på landsbygden genom arbete i kommunens samtliga förvaltningar.
Uppmuntra samtliga skolor i Östhammars kommun till ökad profilering, med inriktning på kultur, idrott, miljö, natur, teknik mm.
Underlätta för privata och ideella initiativ att utveckla friskolor på landsbygden, gärna i de befintliga skollokalerna.

En sommarresa

Jag har varit på resa i sommar. Inte en särskilt märkvärdig semesterresa, men en resa som fick mig att reflektera över sakernas tillstånd och vilket varierande land vi lever i. Jag har besökt Västervik och Vadstena under några lugna sommardagar. Varför besöka två stillsamma småstäder på sin semester, när det finns så många spännande häftiga världsstäder att besöka kan man undra? Skälen att besöka just V & V denna gång var av familjekaraktär och resan styrdes först mot Västervik.

Västervik är en stad som liksom Östhammar och Öregrund ligger vid havet. Med en stark inriktning på turism och företagande finns stora likheter med vår kommun. Något som dock var slående var de enastående blomsterkreationerna i alla små parker och grönområden. Man häpnar! Det är verkligen inbjudande att besöka denna vackra stad! Dom kan där varför kan inte vi? Har vi verkligen försökt att skapa något så positivt och fint med – som det verkar – tämligen små medel?

Efter en övernattning på ett av stadens vandrarhem styrde vi kosan mot Vadstena, denna urgamla ”kultplats” vid Vätterns strand. Vadstena har allt av andlighet som man kan önska. Heliga Birgitta och hennes efterföljande uttolkare av katolskt och protestantiskt slag, har lyckats att fylla platsen med en särskild känsla av närvaro. Den enorma klosterkyrkan, som verkligen indikerar platsens stora religiösa betydelse, är en skapelse som stämmer till eftertanke och andakt. Förutom allt det andliga har Vadstena en operaakademi för unga sångare och musiker som jag besökt vid flera tillfällen. Denna gång framfördes en vibrerande barockopera som fyllde betraktaren med en sagolik känsla av närvaro. Operan, skriven av Händel, handlar om kung Saul i bibelns gamla testamente som drabbas av en räcka intriger i ett sjusärdeles sprakande musikfyrverkeri. Akademien drar varje år en stor skara besökare till Vadstena, samt bidrar genom sin stora lyskraft att sätta Vadstena på världskartan. Sverige har många världsstjärnor i operavärlden vilka startat sin karriär på Vadstenaakademien.

Uppfylld av allt häftigt som jag sett vänder jag åter kosan mot Östhammar med tankar och inspiration att fortsätta ledighet och senare arbete.

Plikter & rättigheter

Vårt land börjar att i allt högre grad fyllas av människor och politiker som endast hänvisar till våra rättigheter och inte våra skyldigheter. Riksdagen stiftar lagar som ger medborgarna rättigheter som kommunerna i de fleta fall ska effektuera. Ibland kommer en påse pengar med och ibland inte, allt upp till den lagstiftande makten att besluta förstås. Detta återspeglas i många enskilda människors syn på vårt gemensamma projekt, i form av samhällsbygget. Att bidra själv blir ofta främmande för många. Det blir det enskilda egna, privata som blir totalt överskuggande för hur många ser på livet. När gamla mamma blir sjuk så ska samhället/kommunen fixa det inte jag. Lite drastisk bild kanske, men det ligger mycket i det tycker jag. Intresset för att bidra till det gemensamma måste också stimuleras genom tydlighet från samhällets sida. Detta gäller inte minst oss politiker som ofta borde ställa frågan till våra väljare: Vad kan Du göra? Vad har Du gjort? Hur skulle Du vilja göra?
Jag hoppas att jag ska bli bättre på det och inte försöka leverera allt på ett fat till de som kräver.

Semester med vila och återhämtning

Vilken ljuvlig känsla att vara ledig. När det blir oöverstigligt komplicerat att ta sig för något litet, så märker man att ledighetsdjävule tagit tag i en. Mycket skönt vill jag lova. Efter ett mycket intensivt arbetsår, så känns det välkommet med en period av ledighet. Sommarvädret är inte riktigt pålitligt, så det känns härligt att vara hemma och rota med diverse småsaker. Ett rum som ska fixas, ett debattinlägg som ska skrivas, ett telefonsamtal att ringa, allt känns bra denna sommar.
Slående är att sommaren är rapportskivarnas gyllene tid. I media figurerar allsköns rapporter om olika utsatta grupper som förtjänar särskild uppmärksamhet av samhället. Kolla i media under sommaren får Du se hur många meningslösa rapporter som ska publiceras och framhållas. Är det inte LO-människor som inte får semester som alla andra, eller så är det någon speciell pensionärsgrupp som inte kan göra än det ena eller det andra. Sanslöst att journalisterna aldrig genomför någon egen värdering, utan oftast bara fungerar som megafoner åt olika särintressen.

Nåväl fortsätt att njuta av sommaren och sila myggen från kamelerna i nyhetsfloden.

Almedalen

Har just återkommit från Almedalen. Det har varit en vecka av intensiva seminarier och andra aktiviteter. Spännande att kunna delta i en dylik aktivitet. Det är en förvånansvärt öppen tillställning, med alla de viktigaste politiska aktörerna på plats. Har lyssnat och diskuterat;regionförstoring, ansvarsutredningen, landsbygdsutveckling, integrationsfrågor, energifrågor mm. Det har varit fantastiskt att lyssna på talare och medebattörer i en härlig blandning. Visby i sommarskrud (om än regnintgt i bland) gör inte saken sämre. Åk dit Du som kan.

Hos våra vänner i Österled

En stark upplevelse drabbade mig under förra veckan. Jag var inbjuden till Östhammars vänort i Ryssland - Polyarny Zory- tillsammans med en delegation från kommunen. Vi undertecknade ett samarbetsavtal med dem 1997, då kommunen är en kärnkraftskommun. Besöket bjöd på stor gästfrihet och spännande möten under fyra dagar. Vi flög till Rovaniemi och transporterades därefter fyrtio mil nordöstvart till PZ. Man kan konstatera att mycket utvecklats till det bättre jämfört med kommunisttiden. Trots detta finns fundamentala strukturproblem att lösa. Innan man gör det kommer det att gå mycket långsamt med utvecklingen i denna del av Ryssland. Man kan konstatera:

• Allt är bättre nu, än under diktaturen
• Marknadsmekanismer saknas till stor del när det gäller energikostnader, fastighetsägande och liknande
• Medborgarnas kontrakt med det gemensamma (som är extremt starkt i Sverige) är fortfarande lika med noll. Kommunistdiktauren har ju förött allt förtroende som funnits av medborgarangagemang i politik och liknande
• God utbildningsnivå borgar för en positiv utveckling i framtiden
• Allt utbyte mellan R och omvärlden är av godo

Några små reflektioner bara utan anspråk på en superdjup analys. Ser fram emot utbyte med våra kompisar i PZ i framtiden.