En makalös täthet

Just nu sitter jag på Narita Airport i Tokyo. Jag har varit här för att berätta om kommunens arbete med slutförvarsprojektet. Inbjudare har varit Ministry of Industry and Trade i Japan, som brottas med frågan om hur Japan ska hantera de stora mängder använt kärnbränsle som finns här. Tillsammans med representanter för Oskarshamns kommun och SKB AB har jag informerat om hur vi hanterat frågan lokalt i vår kommun. Det är oerhört spännande att konfronteras med nyfikenheten på hur vi arbetat med frågan. Det tvingar mig att tänka efter och fundera på hur vi jobbat med frågan. Förankring och information, är som vanligt nyckelord för ett framgångsrikt arbete. Eftertanke när det gäller likheter och olikheter mellan våra respektive länder, blir naturligtvis oundvikliga , såsom;

• Efter resan ut till flygplatsen, som går igenom många mil av oavbrutet stadslandskap i världens strörsta stad (40 m med förstäder), så slår det mig, att antagligen har vi rest över en yta som sammanvägt kanske har större BNP än hela Sverige.
• Japans 130 m innevånare bor på 10% av ytan i ett land som är mindre än Sveriges. Resten dvs. 90% är otillgängligt pga. många branta och höga berg. Vilken organisation det krävs för att tillsammans kunna leva så trångt. Vänlighet och gästfrihet, organisation och lojalitet krävs antagligen i allt väsentligt för att kunna få det hela att fungera.
• Japanskt kosthåll måste vara väldigt nyttigt. Varje mål består av superba råvaror, nästan uteslutande baserade på havets läckerheter. De enda kolhydrater som serveras, är egentligen ris och nudlar. Inget bröd, inga sötsaker, lite kött och kyckling, mycket sjögrässmak i nästan allt. Subtila smakupplevelser utan några som helst överdrifter. Det mest exotiska har nog varit sk. blåsfisk som är så giftig att den som hanterar fisken måste ha en särskild licens. Fler än tio personer dör årligen av denna fisk vilken serverades rå och mycket tunt skivad. Mums!
• För att kunna arbeta med en svårt och kontroversiellt projekt som förvar av använt kärnbränsle, måste man ha förtroende för varandra. I Japan saknas just nu detta förtroende och det kommer sannolikt att ta tid innan ett sådant etableras. För närvarande försöker man få samarbete med kommuner och dess innevånare i denna fråga, bland anat genom tv-reklam!!?? Förefaller absurt i mina ögon.

Ja detta var några intryck från ett kort nedslag i ett annorlunda, men ändå så likt land. Jag var här 1984 och mycket kändes likt. Jag hoppas att kunna åka hit igen!

Syonara!